|>>SVENSKFINLAND GRANSKAS 2008-2010<<|

Avslöjar korruption och bäste broder i medierna och i svenskfinland

Posts Tagged ‘Svenskfinland granskas

Stipendiefonder har inte koll på dataintegriteten: hundratals stipendiesökande utan effektivt dataskydd

leave a comment »

Denna vecka avslöjar Svenskfinland granskas allvarliga brister hos de finländska stipendiefondernas dataskydd och ansökningsprocesser. Det gäller ett reportage i två delar. I Del 1 som vi presenterar idag kommer vi att ta en djupare titt på de privata stipendiefondernas ansökningsprocesser och att se hur många av dessa fonder tillämpar eller låter bli att tillämpa den finländska dataskyddslagstiftningen. Brister kan påverka besluten. Och de kan påverka och även försämra de enskilda sökandes rättskydd, eftersom i de flesta fall får de sökande inte ens veta vem som har granskat deras prestationer och vad granskaren har påstått. Vi får även avslöja att missbruk har skett i Finland. I reportagets slutdel får stipendiesökande veta några tips om hur de kan reagera om de har goda skäl att tro att någon sakkunnig bör jävas eller kan tänkas missbruka sin ställning. Vi visar även metoder som tidigare använts av mindre etiska personer för att påverka besluten eller läcka ut uppgifter i andra sammanhang och sedan föreslår för stipendiefonderna hur man kan täppa till dessa lukhåll.

REPORTAGE 2008-12-31

DEL I

Ansökningsprocessen för vetenskapliga stipendier är något av en årligt förekommande ritual. Varje år söker tusentals doktorander och längrehunna forskare i Finland om understöd för att fortsätta att bedriva sin forskning.


Konkurrensen om de knappa resurserna är stenhård och ibland kan den gå blodigt till. I denna tillspetsade miljö finns det goda förutsättningar för rivaliteter, intriger och även fusk. Känsliga uppgifter om sökande, deras projekt och deras framtidsplaner insamlas och uppbevaras hos de hundratals fonderna. Dataansamlingarna ger viktig information åt dem som ska värdera ansökningarna. De utgör också ett tilltalande mål för mindre etiska aktörer som skulle vilja påverka besluten eller yppa vad de vet om de sökandes projekt i andra sammanhang. Dessa uppgifter kan vara avgörande för de sökandes möjligheter att konkurrera om stipendier och för de sökandes framtid överlag.


Dataskyddslagstiftningen i Finland, precis som i övriga EU och i andra länder har inte särskilt mycket förtroende för integriteten hos de institutioner som uppbevarar känsliga uppgifter om medborgare. Och information som Svenskfinland granskas nu i snart ett år har fått ta del av visar att det finns all skäl för stipendiesökande och dataskyddsmyndigheterna att vara på sin vakt.


Sökande vet inte var och hur deras uppgifter behandlas


Svenskfinland granskas undersökte flera av de största stipendiefondernas hemsidor och kollade uppgifterna som fonderna ger ut om behandling av de sökandes personuppgifter. Av de fonderna som vi har granskat fanns det endast en, Cancerföreningarnas stipendiefonder, som kunde anses tillhandehålla vad som i Finland kallas för registerbeskrivning- en sammanfattning över vilka uppgifter som uppbevaras om stipendiesökande, hur fonderna använder uppgifterna, vilka som har tillgång till uppgifterna samt varifrån och till vem uppgifter får utlämnas.


En registerbeskrivning ska vara lättillgänglig för allmänheten. Vår granskning visade att problemet i Finland handlade inte enbart om tillgänglighet. I de flesta fall hade finländska stipendiefonder överhuvudtagit inte uppgjort eller publicerat registerbeskrivningar. Ur dataskyddssynvinkel kan det anses vara ännu viktigare att tillhandehålla denna information eftersom det hos stipendiefonderna är allmän praxis att inte informera de sökande om vilka som utför bedömningen av deras ansökningar.


Men problemen med systemet är flera. Bristerna visar sig vara synnerligen allvarliga.


Litet eller ingen integritetskontroll för utlåtande eller sakkunniga


Svenskfinland granskas vände sig till en expert inom den finländska stipendiesektorn. Vi ville veta litet om hur bedömningen av stipendieansökningar går till. Vi ville också veta hur stipendiefonderna ser på frågor såsom dataskydd, skydd av upphovsrätt och integriteten hos de sakkunniga som fonderna anlitar.

Inom stipendiesektorn talar man om ”god stiftelsepraxis”. Men vad betyder detta i praktiken, i synnerhet när man tar ställning till frågor kring de sökandes rättsskydd?

Det är få anställda eller beslutsfattare hos de finländska stipendiefonderna som varit villiga att uttala sig och även den enda beslutsfattaren som har gått med på en intervju vill vara anonym. Vi kallar honom för ”Erik”. Han har mer än tjugo års erfarenhet som beslutsfattare inom stipendiesektorn och anser att arbetet med stipendieansökningar framförallt handlar om förtrolighet med känsliga och upphovsrättsliga uppgifter. Detta ansvar ska såväl fondernas tjänstemän som styrelsen och de externa sakkunniga vara medvetna om.


Sättet att inhämta bedömningar av avsökningarna varierar mycket mellan de olika fonderna” säger Erik.


Ofta är det själva styrelsen som går igenom ansökningarna, men när det blir frågan om hundratals även tusentals ansökningar så kan fonderna anlita externa sakkunniga och uppdela arbetet enligt vetenskapsgren” tillägger han.


Enligt Erik är de sakkunniga oftast namnkunniga vetenskapsidkare som styrelsemedlemmarna känner till. Styrelsen för stipendiefonden kontakter dessa sakkunniga som kan gå med på att granska stipendieansökningarna och avger då ett utlåtande med den sina åsikter om vem eller vad som bör få understöd. Uppdraget kan vara mot ersättning eller helt utan.


Erik anser att det är när externa personer involveras i processen som riskerna uppstår, bl.a. för att information om ansökningar läcker ut. Här är det enligt honom viktigt att den sakkunniges integritet eller etik är hög.


Erik verkar mycket förvånad när vi tar fram några konkreta exempel på sakkunniga som yppat detaljer om sökandes stipendieansökningar bl.a. i samband med behandling av tjänsteansökningar, alltså i ett sammanhang helt utanför fondens stipendieansökningsprocess.


Lika förvånad över uppgifterna verkar den stipendiesekreterare som vi kontaktade och som inte heller önskade se sitt namn i tryck.


Det framgår under intervjun att också denna fond anlitar externa sakkunniga trots att styrelsen har en framträdande roll i behandlingen av ansökningarna. Detta är inte särskilt alarmerande i sig. Men när vi ställer frågor om hur fondens styrelse försäkrar att inte medlemmarna eller externa sakkunniga yppar uppgifterna för utomstående eller hur fonden kollar att utlåtanden uppfyller kvalitetskrav och inte är uppdiktade besvaras våra frågor först med en kort men talande tystnad.


Nej, det känner jag inte till” säger sedan stipendiesekreteraren.


Nästa vecka kommer vi i del 2 att ta oss till Kanada och intervjua experter och beslutsfattare från landets största stipendiefond för samhällsvetenskaper och humaniora (SSHRC). I Kanada precis som i Finland har man en modern dataskyddslagstiftning och stipendiefonderna har metoder för att se till att besluten om utdelning av forskningsmedel följer principen om meriter. Vi kommer också att följa med ett av Finlands första dataskyddsklagomål som riktades mot några av de privata stipendiefonderna. Vi får se hur Datakyddsombudsmannen behandlar ärendet och vi undersöker ett privat företag som sitter på tusentals stipendiesökandes person- och projektuppgifter, utan att uppge vad man gör med dessa uppgifter.

Written by Svenskfinland granskas

2009-2-01 fredag at 3:46 f m

Finländska mediernas misslyckade bevakning av Soc&Kom-affären – Journalisternas integritet starkt bristfällig

with one comment

REPORTAGE 2008-06-05

(Uppdaterat: 2008-06-10)

Pressfriheten har som så mycket annat fått en egen dag. Svenskspråkiga Hufvudstadsbladet som utkommer i Finland firade iår Pressfrihetens dag genom att lämna sin insändar- och debattsida tom, förutom en liten notis som förklarade att det var till Pressfrihetsdagens ära. Många av de övriga finländska medierna firade dagen på eget sätt. För de flesta finländska och nordiska läsare var detta säkert en positiv påminnelse om en “frihet” som man inte får ta för givet. För en liten skara personer, bl.a. undersökande journalisten Hans Ånäs kunde ståhejet inte ens uppnå tröskeln för vad som anses som ett dåligt skämt.

Svenska social- och kommunalhögskolan och de finlandssvenska medierna

“Allmänhetens rätt att få veta” är något av en helig ko vad gäller journalisternas och mediernas försök att berättiga sin självutropade roll som samhällshändelsernas bevakare. Med detta stridsrop hoppas journalister (personer som annars påminner om mannen på gatan) oförhindrat nå fram till såväl privata personers, som organisationers hemligaste sfär. Med stöd av något som i alla fall i Finland heter Journalistikens etiska regler- också dessa i stor grad uppgjorde av journalisterna själva- hoppas denna självutnämnda demokratins “adel” att vinna legitimitet och tilltro hos den tystare motparten- de grå massorna som läser tidningarna, lyssnar på radio eller tittar på tv. Om man paketerar ihop detta och flera andra fenomen får man vad vi i Väst benämner “pressfrihet”. Och detta förknipas (oftast överdrivet) direkt med yttrandefrihet.

>> BAKGRUND: SOC&KOM-AFFÄREN

Svenska social- och kommunalhögskolan JK-anmäld

Hufvudstadsbladets chefredaktör Max Arhippainen kan skriva hur många eloger till pressfrihetens ära som det honom och Hbl-styrelsen behagar, men någonstans på denna chefredaktörs och på flera andra finländska nyhetsredaktörers arbetsbord finns en liten notis som aldrig hittat fram till spalterna.

Svenska social- och kommunalhögskolan, en av Svenskfinlands centrala läroanstalter och högskolan där många chefredaktörer och journalister har utbildats, är sedan november 2007 JK-anmäld. Anmälan till Justititiekanslern i Finland som inlämnades av en internationellt känd forskare i innovationspolicy pekar bl.a. på falska och vilseledande akademiska utlåtanden som skrivits av skolans professorer om sökande till en tidsbunden forskardoktorandtjänst.

Dokumenten som hör till anmälan och som utfärdats av själva högskolans förvaltning visar att detta har skett till och med efter att forskaren bett ledningen för högskolan och dess forskningsanstalt att jäva två professorer. Den ena av de namngivna professorerna kom sedan med ett uppenbart falskt utlåtande som nämnar endast denna sökande vid namn. Professorn påstår sig veta med säkerhet att sökanden inte var inskriven vid Helsingfors universitets doktorsprogram. Utlåtandet är daterat före den 24 november 2006. Detta utlåtande kontrollerades inte noggrant och den felaktiga informationen visar sig i beslutsprotokollet där tillsättande av tjänsten avgjorts. Protokollet är daterat 29 november 2006.

Nio professorer utsågs som sakkunniga och bads inlämna utlåtande om de sökande. När vi undersöker de dokument som samtliga professorer hade tillgång till hittar vi en uppställning över de fyra sökandes kvalifikationer. Uppställningen är daterad 13 november 2006, alltså innan experterna avfattade sina utlåtande. Innehållet lämnar inget tvivel på att anmälaren var ordinarie doktorand vid Helsingfors universitet när ansökningarna granskades. Där finns inte heller någon oklarhet om den sökandes övriga akademiska meriter.

Skolan anklagas ytterligare för att ha räknat som “icke aktuell” denne samma sökande som var doktorand vid Helsingfors universitet under vilken Soc&Kom sorterar. Svenska social- och kommunalhögskolan prickas för att ha tagit i beaktande två personer som inte var antagna till något post-gradualt forskningsprogram vid universitetet. Enligt högskolans eget protokoll placerades till och med en av dessa personer i reserv för forskardoktorandtjänsten.

En annan professor uppger sig i sitt utlåtande för att vara bekant med den sökandes tidigare stipendieansökningar och uppsatser. Anmälan för fram bevis för att denne professor inte rimligen eller i enlighet med Dataskyddslagen kan ha haft tillgång till uppgifter om den sökandes stipendieansökningar. Det finns, enligt bevisen, inte heller någon möjlighet för att professorn skulle kunnat ta del av forskarens arbete sedan tiden före forskningsprojektet påbörjades.

Läs mer om denna nyhet

http://sweden.indymedia.org eller t.ex.

http://www.indymedia.no/node/3766

SVENSKFINLAND GRANSKAS 2008

leave a comment »

UNDERSÖKANDE JOURNALISTIK

SVENSKFINLAND GRANSKAS FRÅN OCH MED 2008

Denna blog utgör en ny början, ett nytt fenomen i Svenskfinland. Från och med nu finns det ett öga på beslutsfattarna och myndigheterna i Finland, och i synnerhet i Svenskfinland. Från och med idag existerar det en kraft som strävar efter att ge medborgarna information och verktyg så att de kan söka upprättelse när myndigheter och beslutsfattare har gjort bort sig. De finländska medierna brukar utropa sig till folkets försvarare. Tyvärr, så är detta lite väl ambitiöst för en journalistkår vars majestetiska ego överträffas endast av behovet att sälja tidningar eller få upp tittarsiffrorna så långt det går. Också medierna och journalisterna kan och bör utsättas för ”Uppdrag granskning” och här sker det, som läsarna kommer att se.

Bästa läsare! Uppfatta inte denna blog som auktoriteten om korruptionen i Svenskfinland, utan läs de få nyheter som dyker upp här då och då och ta med er någonting härifrån som ger er möjligheten att själva titta under glansytan i Finland och på annat håll. Svenskfinland Granskas 2008 är också första bloggen som ger tips om hur sakta men säkert bygga upp en kritisk syn på massmedierna samt hur man såsmåningom kan avvänja sig som ”konsument” av massmediernas undermåliga innehåll, utan att måste för den skull förbli utan viktig samhällsinformation.

Sommaren börjar med ett granskningsuppdrag om undermåliga rutiner hos Svenska social- och kommunalhögskolan (min alma mater) vad gäller tillsättande av forskartjänster. Ett fall där professorer författat och inlämnat falska utlåtande har gått vidare till myndigheterna. Svenska social- och kommunalhögskolan är sedan 2007 JK-anmäld. De finlandssvenska medierna har valt att dölja denna nyhet för allmänheten. Men i kommande reportage kommer vi att undersöka vad det är som ingår i JK-anmälan och att granska den diskussion som ägt rum bakom kulisserna hos Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Finska notisbyrån. Under vanliga förhållanden kan man anmäla en tidning som brutit mot journalisternas (i mångt och mycket självskrivna och implementerade) etiska regler till Opinionsnämnden för massmedier. Men på Svenskfinland granskas 2008 kommer ni, läsarna, att få avgöra en anmälan mot Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Finska notisbyrån.

Senare på sommaren kommer vi att granska stipendiefondernas praxis för inhämtande av utlåtande om sökande samt fondernas nuvarande praxis att bevara känsliga uppgifter om stipendieansökningar och -sökande hos privata bolag där tillgången till uppgifterna och dataskyddsregler är mycket oklara. Vem får läsa uppgifter om dig, om dina stipendier och om dina projekt? Vilket ansvar har ett privat aktiebolag som Datalink Oy inför dataskyddsnämnden och inför de människor vars uppgifter ingår i dessa omfattande register? Vi kommer att tala med Datasekretessnämnden i Finland om lagligheten hos detta system som utnyttjas av Foundationweb och om hur sökande kan skydda sig mot missbruk av sina uppgifter eller mot falska utlåtande om sina meriter och projekt.

I regel blir det ett reportage per månad. Största delen av Svenskfinland granskas 2008 består av diskussion. Vi har en sträng policy vad gäller personattack. Har man något vettigt att säga så använder man sig av argumentationens konst. Här sysslar vi med ideernas konkurrens. Höjda röster, smutskastning och sensationsmakeri hör inte hemma här. De hör hemma i vad vi kallar för fellaheenkulturen. Vi hoppas Svenskfinland granskas 2008 startar en ny trend i Finland och sätter strålkastaren i högre grad på Huvfudstadsbladets, Vasabladets och Finska notisbyråns journalister. Vi hoppas att Svenskfinland granskas 2008 hjälper läsarna att frigöra sig från massmediernas grepp. Vi lovar att hålla oss till höga journalistiska standard vad gäller den information som vi erbjuder våra läsare.

Våra journalister är medlemmar i yrkesföreningar i Kanada och Finland och därmed underkastade journalistikens etiska regler. Men framförallt är de skyldiga att se till att information som andra medier döljer når fram till läsarna!

Denna sommar granskas Svenskfinland!