|>>Svenskfinland granskas 2008<<|

Denna sektion av Svenskfinland granskas 2008 handlar om vad massmedierna egentliga är, dvs. vilken kommunikationsmodell som representeras av massmedierna. Svenskfinland granskas 2008 har en kritisk inställning till massmediorna och förespråker en utveckling där abonnenter, läsare, tittare… såkallade konsumenter… ökar sin självrespekt och inhämtar information på annat sätt än genom massmedierna om det bara är möjligt. Med dagens teknik är detta inte en utopistisk föreställning. I själva verket är det ganska lätt. Författaren kan med stolthet konstatera sig ha sagt upp tv-licensen augusti 2007. Hbl-prenumeration går samma öde tillmötes nu under sommaren. Läsarna får här följa med denna utveckling samt lära sig ett och annat nytt om hur man vänder massmedierna ryggen, utan att gå miste om relevant samhällsinformation.

Juli 2008

Du är inte välkommen i mitt hem!

Har någon av er någonsin sagt detta åt någon som ni hade ingen lust att träffa? Låter det litet fräckt?

Kanske det är litet fräckt. Men däremot skulle jag vilja påstå att få av er har för vana att tillåta främmande att dyka up i era hem objudna. Och jag skulle vilja påstå att vår rubrik inte alls är fräckare än den behandling som ni eller jag skulle få utstå om vi regelbundet skulle skicka egna nyheter om vad vi tycker vara intressant och viktigt till Rundradio, MTV, Nelonen eller Iltalehti.

Men det är just detta som sker när vi köper en tidning eller byter till en tv-kanal. Tidigare inlägg borde ha klargjort att mediernas sätt att operera inte är liktydigt med ömsesidig kommunikation och att hela konceptet omöjligen kan bygga på jämställdhet mellan ähörare och talare. I själva verket om vi tänker noggrant igenom hur medierna fungerar och ser på sin publik märker man att hela ideen är ganska fräck, ja ännu fräckare än rubriken för detta inlägg. Och jag väljer inte bara mina vänner, utan också mina informatörer.

Det är dyrt att resa runt i världen, intervjua folk och ta bilder på olika evenemang. Men numera tas det bilder och presenteras information direkt på internät så att vi inte behöver resa till en vetenskapskonferens, ett stadsfullmäktigemöte, en dimission eller ibland ens en gudstjänst. Organisationer erbjuder också sina egna synviklar och det är inte svårt för läsaren att besöka ett fåtal sidor för att jämföra vad ett företag själv säger och vad andra påstår om företaget. Behöver vi då verkligen journalister för att bli klokare på allt detta?

Om jag surfer på nätet och besöker själv de sidorna som ger mig den information som jag vill ha så fungerar nyhetsrubrikerna höst som en påminnelse att själv besöka källorna och få reda på hela historien. Så ska det fungera och detta utgör en grundprincip för hur jag filtrerar bort det som massmedierna tycker att är viktigt till fördel för det som jag själv på goda grunder vet att är viktigt. Därmed har vi vår första anvisning:

1) Skanna igenom nyhetsrubiker i förbifarten på nätet om du måste!

2) Gå till huvudkällan eller en sammanfattning och sedan till en källa som är kritisk mot källan om ämnet är relevant och intresserar dig!

3) Who cares what the journalist says or thinks about it!!!

Nästa gång kommer vi att titta närmare på denna metod och att tala en aning mer om de tekniska lösningarna som finns att tillgå för att stänga ut ovälkomna mediagäster och innehåll från hemmet. Till dess, önsker vi er en mediafri månad!

Juni 2008

Massmedierna innebär nästan alltid undermåligt innehåll

Att försöka vara allting till alla människor är inte realistiskt, inte så länge mänskligheten inte ser ut som ”The Borg” från tv-serien Star Trek. Inte ens i ett relativt homogent samhälle som Finland kan massmedierna realistiskt uppnå detta syfte. Men Rundradion, FST, Hufvudstadbladet, Radio X3M, Radio Vega och andra har försökt, även om de specialiserat sig en aning. Beklagar, men att försöka är inte att förväxlas med att lyckas.

Snälla! Man behöver inte se på tv eller lyssna på radio. Läkaren kan säkert försäkra sig inte känna till några patienter vars dödsorsak varit ”brist på TV-program”. Man kan läsa böcker. Tänk på detta! När man är bokvän går man och själv väljer ut en bok eller några böcker åt gången. Och man brukar vara ganska kritisk. Hittar man inte på ett ställe så går man till ett annat. Ingen säger ”idag är det torsdag och det är dessa böcker som gäller”. Och man läser de böckerna som man själv valt ut när man vill. Denna möjlighet har man inte med TV eller med de nyheterna som en oftast omogen är kulturfattig redaktion valt ut åt ”konsumenterna”. Ha litet självrespekt! Varje timme som ni uppoffrar för att titta eller lyssna på något som någon annan har skapat är en timme borta från era egna liv. Det är för värdefullt för att kasta bort.

Med hjälp av dagens teknik, bl.a. Internet kan man plocka ut innehåll som man själv anser att passar ihop med de egna värderingar och den egna intelligensen. Man kan vara selektiv och bestämma själv hur man uppoffrar sin tid. På så sätt kan man vända massmedierna ryggen, bara men inte blir fångad av dem på Internet istället. Men hur man undviker detta, alltså hur man användar sig av filtreringens konst förblir ämnet för nästa månad. Ni funderar väl på att vara utan tv och radio under semestertiden, väl?

Maj 2008

Massmedierna innebär ensidig kommunikation

För det mesta kan det konstateras att massmediernas kommunikationsmodell är ensidig och autokratisk. Det är journalisten som talar. Det är chefredaktören som väljer vad du och jag får eller inte får veta. De väljer vad de anser vara viktig information ur läsarnas eller tittarnas synvinkel utan att ha någon riktig dialog med oss. Vi blir alltså relegerade till rollen som passiv konsument och åhörare. Käre läsare! Tänk på ditt personliga liv!

Hur länge skulle du orka umgås med en vän eller en bekant som behandlade dig på samma sätt som medierna behandlar de flesta av sina ”konsumenter”? Och om du konstaterade att en vän eller en bekant berättade endast en snäv och ensidig version av olika händelser eller utelämnade en hel del information som du skulle vilja veta? Hur länge skulle du anlita denna person som ”informatör”?

Vad ska en passiv mediakonsument göra för att slippa denna roll och få in mångsidig och relevant information?

Mediakonsumenter ska aktivera sig genom att själv välja information från ursprungliga källor och jämföra informationen med andra källor. Så fort man lärt sig metodologin för inhämtande av kvalitetsinformation upphör man att vara mediakonsument och blir därmed medborgare. Journalisternas makt upphör så fort medborgaren övervinner sin intellektuella lättja och själv behandlar information som hon anser vara relevant och viktigt. Detta säger jag som journalist! Så fort man själv börjar tänka och får en vis ”gatuvishet” vad gäller informationskällor kan man säga upp tidningsprenumerationen. För dem som vet var man får tag på kvalitetsfilmer på internet kan det även bli aktuellt med att säga upp tv-licensen! Då är det jag som medborgare som själv väljer vad jag tittar på och när. Och jag får del av ett helt kulturliv som ligger utanför massmediernas sfär.