|>>Svenskfinland granskas 2008<<|

I mars 2009 kom äntligen JK:s beslut i Gunnar K. A. Njålssons klagomål angående val av forskardoktorand vid Svenska social- och kommunalhögskolans forskningsinstitut FISS i november 2006. Njålsson hade inlämnat sitt klagomål 2007.

I sitt beslut (1183/1/07) upprepar biträdande JK Mikko Puumalainen Helsingfors universitets ställningstagande och påpekar att FISS rättat till en oegentlighet och detta räcker för honom. Enligt Njålsson rättades inte ens denna speciella oegentlihet till (en professors utlåtande att han inte var inskriven vid HU).

Hur som helst fanns många fler oegentligheter med i dessa skrivna utlåtanden som åtminstone delvis låg till grund för valet av sökande.

Nu råkar vi känna till tidigare JK beslut som gäller samma typ av oegentligheter:

I dessa fall har JK ämbetet prickat vederbörande högskola/universitet i den meningen att högskolan tillsänts en skrivelse vari oegentligheterna påtalats och räfst och rättarting efterlysts. Detta betyder inte nödvändigtvis att rättsliga åtgärder vidtagits mot vederbörande högskola.

Så alltså inte i Njålssons fall.

Eftersom jag finner det föga sannolikt att JK handläggare av inkompetens prickat universitet i tidigare fall blir min slutsats: antingen har JK ingen enhetlig eller rättsligt logisk linje i sådana här frågor och borde alltså inte handlägga dem överhuvudtaget eller också är Puumalainen inkompetent för sitt ämbete.

I liknande fall har JK-ämbetet prickat universitet och högskolor

för varierende och undermåliga sakkunnigeutlåtande.

Så alltså inte i Njålssons fall.

Det kan noteras att Puumalainen utnämndes till biträdande JK 2007, samma år som Njålsson inlämnade sin klagomål.

Som minoritetsombudsman hade Puumalainen uttalat sig om Tatu Vanhanens uttalande i Helsingin Sanomat i augusti 2004 och ansett (Hbl 12.8.2004) dennes uttalanden som ”hets mot folkgrupp”.

”Om man i klartext påstår att vissa människor på grund av sitt ursprung är dummare än andra så är det enligt min åsikt förtal och överskrider tröskeln för polisutredning” hade Puumalainen sagt till Ilta-Sanomat. (Hbl 12.8.2004)

Centralkriminalpolisen undersökte artikeln i Helsingin Sanomat och kom till en helt annan uppfattning än Puumalainen. Ingen tröskel för polisutredning hade enligt CKP överskridits.

Nu har vi fått veta att vid FISS vad gäller år 2007 professorernas utlåtanden skrivits på speciella blanketter tydligen för att försöka undvika slarvigt skrivna eller rent felaktiga utlåtanden. Vi undrar om FISS under år 2007 kontaktat JK och berättat om detta nya förfarande i hopp om att eventuellt förekomma  ett negativt beslut och om detta i så fall orättmättigt accepterats av JK-kansliet i Finland.

Hur som helst ger JK:s beslut grönt ljus för partiska, godtyckliga rent oprofessionella ställningstaganden vid val av sökande till forskartjänster.

Ytterst är det forskningen i Finland som får betala priset.

REPORTAGE 2008-12-31

DEL II

I förra delan av detta reportage avslöjade vi allvarliga brister i dataintegriteten hos de privata stipendiefonderna i Finland. Nu kommer vi att ta en närmare granskning av problemet och undersöka hur läget i Finland ser ut i jämförelse med västländer såsom Kanada. Vi ser även hur ett företag i Finland fått alltmer ansvar och makt genom åren när företaget fått i uppgift att handskas med tusentals finländska och internationella forskares känsliga person- och projektuppgifter.

Våra intervjuer har gett intrycket att Finland, precis som Kanada och många EU-länder, har en modern dataskyddslagstiftning som skulle kunna tillämpas av de privata stipendiefonderna och övervakas av landets dataskyddsombudsman. Problemet vi har upptäckt är snarare att man i Finland inte tillämpar den befintliga lagstiftningen på många viktiga områden.

Den kanadensiska erfarenheten

Vi har tagit oss ut i världen, långt ifrån Ankdammen och Finland för att få svar på några viktiga frågor som stipendiesökande kan tänkas ställa. I Kanada, precis som inom EU och i Finland, har man en välutvecklad dataskyddslagstiftning. Stipendiesökande har rätt att veta varför deras uppgifter behövs och vad de kommer att användas till i förväg, alltså innan de skickar in uppgifterna. Hos fonderna i Kanada har man också sedan länge tagit ett system i bruk för att gardera sig mot fusk hos sakkunniga eller mot brister i utlåtanden.

Enligt flera experter som vi intervjuade hos Kanadas samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningsråd (Social sciences and humanities research council of Canada – SSHRC) har de sökandes dataskydd och bedömningsprocessens integritet på allvar i flera decennier. Här är det frågan om en statlig stipendiefond som behandlar cirka 12 000 stipendieansökningar per år, delvis via internet. Men lagstiftningen och ansvaret gör ingen skillnad mellan en stipendiefonds privaträttsliga eller offentligrättsliga art. Och på fondens hemsidor och i samband med ansökningarna finns noggranna uppgifter om ansökningsprocessens gång och om hur länge uppgifterna bevaras, vad de används till, vart de kan utlämnas och hur de sökande kan kolla sina egna uppgifter.

På basis av de svar vi har fått i Finland frågar vi experterna hos SSHRC vad de anser vara ”intressekonflikter” som kan utgöra skäl för att misstänka en sakkunnig som bedömer en ansökan för jäv, om en sökande kan varna för en sakkunnig i förväg och hur man hos SSHRC filtrerar ut undermåliga eller misstänkta utlåtanden.

Experterna på SSHRC hänvisar till handböcker som både anställda och sakkunniga tar del av innan de börjar med sina uppgifter. Enligt en av dessa handböcker utgör sakkunniga som är släkt, nära vänner, forskningskollegor, handledare och rivaler en risk för intressekonflikter i processen och bör därför nekas att ta ställning till ifrågavarande sökandes ansökan eller forskningsplan.
Medlemmarna i arbetsutskottet för forskningsområde i fråga, i synnerhet ordföranden, får utbildning om hur de kan identifiera bristfälliga utlåtanden som sedan gallras bort. SSHRC är också förberedd för ”dead agenting” (att en vetenskaplig eller personlig rival inlämnar vilseledande utlåtanden eller muntliga kommentarer vid ett möte i syfte att gallra bort en sökande) om det skulle uppstå, men hittills har detta varit obefintligt som fenomen. Sökande får meddela i förväg om sakkunniga som inte är lämpliga i förhållande till den egna ansökan och ska ge en motivering för detta.

Finländskt slarv med känsliga uppgifter chockerade kanadensiska experter

Vi presenterar uppgifter som vi inhämtat från Finland, där en extern sakkunnig har yppat uppgifter om en sökandes stipendieansökningar utan lov och utanför stipendieansökningsprocessen och frågar hur SSHRC skulle gå tillväga om saken gällde en av fondens externa sakkunniga.
”Beroende på fallets detaljer skulle SSHRC antingen kontakta den sakkunniges universitet och be det att undersöka händelserna i enlighet med de avtal som vi har, eller så skulle vi sätta igång en intern undersökning av fallet på SSHRC. Om det konstaterades att den sakkunnige yppat information, i synnerhet om det fanns skriftliga bevis för detta, skulle vi vidta disciplinära åtgärder mot denne sakkunnige” förklarar en av de intervjuade experterna.

Det finns säkert frågor som inte har funnit en lösning även hos SSHRC i Kanada, men dataskyddets grundläggande frågor tycks inte höra till dessa. När vi granskade dataskyddspraxisen hos Finlands akademi hittade vi många likheter mellan akademin och SSHRC. Registerbeskrivningar finns och användning av externa sakkunniga går till ungefär på samma sätt som i Kanada. Däremot lade vi märke till att Finlands akademi i praktiken utnyttjar internationella sakkunniga i mycket mindre grad än vad som framgår av forskningsrådets föreskrifter.

Så kunde fusket minskas hos stipendiefonderna

Helsingfors företag i besittning av tusentals stipendiesökandes känsliga uppgifter

Datalink Oy för tankarna mer till IT-branschen än till vad detta småföretag på Drumsö i Helsingfors egentligen sysslar med. Företaget är registrerat i företagsregistret i november 1985. En närmare titt på företagets hemsida avslöjar att Datalink erbjuder tjänster åt stipendiefonderna och deras beslutsfattare. Databaser och system för värdering av stipendieansökningar hör till service som det finska företaget tillhandahåller.
Men få stipendiesökande har sett namnet på företaget, förutom i samband med de online-ansökningar som en ökande andel av de finlandssvenska och finska stipendiefonderna de senaste tre åren har börjat operera med. Och få av dessa stipendiesökande torde vara medvetna om att deras uppgifter, tillsammans med tusentals övriga sökandes person- och projektuppgifter, finns bevarade i Datalinks lokaler. Emedan de flesta finländska fonder som utnyttjar Datalinks tjänster inte hade någon som helst registerbeskrivning att visa upp för ett år sedan, kunde vi inte heller hitta någon som helst registerbeskrivning hos Datalink, foretaget som specialiserat sig på databaser och tjänster till stipendiesektorn.
När vi kontaktade företagets VD Antti Etholén fick vi Datalinks förklaring till detta via e-post:
”Varje stipendiefond ansvarar som registerförare för sina egna ansöknings- och stipendieregister, varför vi ber Svenskfinland granskas kontakta de enskilda fonderna med frågor som gäller behandling av personuppgifter”.

Registerbeskrivningar växer som svampar på nätet efter landets första dataskyddsklagomål mot stipendiefonder

När en journalist från Svenskfinland granskas i maj 2007 begärde av två fonder att få se de egna person- och projektuppgifterna och att få veta hur uppgifterna användes, kom inget svar från varken Koneen säätiö (Kone stipendiefond) eller Emil Aaltosen säätiö (Emil Aaltonens fond). Vi följde upp klagomålet, som lämnades in till Dataskyddsombudsmannen i Finland redan den 30 maj 2007. Klagomålet var, enligt de uppgifter vi har fått, det första i Finland som riktats mot de privata stipendiefondernas dataskyddspraxis.
Dokument hos dataskyddsombudsmannen visar att myndigheten under året tog kontakt med flera fonder. Efter något år gick dessa fonder till slut med på att upprätthålla och tillhandahålla registerbeskrivningar samt att informera sökande om hur deras uppgifter kan användas. Trots flera påstötningar om en registerbeskrivning kom det att dröja över ett år innan Koneen Säätiö och Emil Aaltosen säätiö la ut detaljerade registerbeskrivningar på nätet.
Vi lägger märke till att flera av de privata fonderna, bland annat Jenny och Antti Wihuris Fond och Emil Aaltonens fond, hann placera ut lagstadgade registerbeskrivningar på nätet (i maj 2008 ) innan dataskyddsombudsmannens kontor återkom till klagomålsärendet. Beslutet i ärendet fattades den 17 juni 2008 mer än ett år efter att ärendet inleddes, men bara några dagar efter att Svenskfinland granskas kontaktade myndigheten för att få veta varför ärendet hade dröjt så ovanligt länge.

Dataskyddsombudsmannens kansli ville undvika frågor om eventuella förhandsvarningar till fonderna

När vi frågar dataombudsmannens representant överinspektör Mia Murtomäki om de sedvanliga behandlingstiderna hos myndigheten, förklarar hon att den genomsnittliga behandlingstiden är en månad, men att behandling kan dröja upp till tre eller sex månader. Tydligen har detta ärendes behandlingstid varit helt utanför den sedvanliga statistikens ramar.
Vi hade flera avslutande frågor, bland annat om dataskyddsombudsmannens syn på fördelningen mellan Datalink Oy och de enskilda stipendiefonderna vad gäller ansvaret att informera personer vars uppgifter bevaras om sina rättigheter och om hur uppgifterna används. Vi hade också märkt att flera av de nya registerbeskrivningarna inte nämnde någonting om utelämning av personuppgifter till de externa sakkunniga som fonderna använder eller om dessa sakkunnigas plikter vad gäller dataskyddet. Och vi ville ställa frågan om dataskyddsombudsmannens representant hade väntat så länge med ett svar till oss för att kunna ge de överträdande stipendiefonderna tid att rätta till oegentligheterna.

Våra intervjuer har gett intrycket att Finland, precis som Kanada och många EU-länder, har en modern dataskyddslagstiftning som skulle kunna tillämpas av de privata stipendiefonderna och övervakas av landets dataskyddsombudsman. Problemet vi har upptäckt är snarare att man i Finland inte tillämpar den befintliga lagstiftningen på många viktiga områden.

Trots upprepade mail och flera förfrågningar om en intervju, svarade dataskyddsombudsmannens ledande tjänsteman Reijo Aarnio inte på våra frågor.

REPORTAGE 2008-06-05

(Uppdaterat: 2008-06-10)

Pressfriheten har som så mycket annat fått en egen dag. Svenskspråkiga Hufvudstadsbladet som utkommer i Finland firade iår Pressfrihetens dag genom att lämna sin insändar- och debattsida tom, förutom en liten notis som förklarade att det var till Pressfrihetsdagens ära. Många av de övriga finländska medierna firade dagen på eget sätt. För de flesta finländska och nordiska läsare var detta säkert en positiv påminnelse om en “frihet” som man inte får ta för givet. För en liten skara personer, bl.a. undersökande journalisten Hans Ånäs kunde ståhejet inte ens uppnå tröskeln för vad som anses som ett dåligt skämt.

“Allmänhetens rätt att få veta” är något av en helig ko vad gäller journalisternas och mediernas försök att berättiga sin självutropade roll som samhällshändelsernas bevakare. Med detta stridsrop hoppas journalister (personer som annars påminner om mannen på gatan) oförhindrat nå fram till såväl privata personers, som organisationers hemligaste sfär. Med stöd av något som i alla fall i Finland heter Journalistikens etiska regler- också dessa i stor grad uppgjorde av journalisterna själva- hoppas denna självutnämnda demokratins “adel” att vinna legitimitet och tilltro hos den tystare motparten- de grå massorna som läser tidningarna, lyssnar på radio eller tittar på tv. Om man paketerar ihop detta och flera andra fenomen får man vad vi i Väst benämner “pressfrihet”. Och detta förknipas (oftast överdrivet) direkt med yttrandefrihet.

>> BAKGRUND: SOC&KOM-AFFÄREN

Svenska social- och kommunalhögskolan JK-anmäld

Hufvudstadsbladets chefredaktör Max Arhippainen kan skriva hur många eloger till pressfrihetens ära som det honom och Hbl-styrelsen behagar, men någonstans på denna chefredaktörs och på flera andra finländska nyhetsredaktörers arbetsbord finns en liten notis som aldrig hittat fram till spalterna.

Svenska social- och kommunalhögskolan, en av Svenskfinlands centrala läroanstalter och högskolan där många chefredaktörer och journalister har utbildats, är sedan november 2007 JK-anmäld. Anmälan till Justititiekanslern i Finland som inlämnades av en internationellt känd forskare i innovationspolicy pekar bl.a. på falska och vilseledande akademiska utlåtanden som skrivits av skolans professorer om sökande till en tidsbunden forskardoktorandtjänst.

Dokumenten som hör till anmälan och som utfärdats av själva högskolans förvaltning visar att detta har skett till och med efter att forskaren bett ledningen för högskolan och dess forskningsanstalt att jäva två professorer. Den ena av de namngivna professorerna kom sedan med ett uppenbart falskt utlåtande som nämnar endast denna sökande vid namn. Professorn påstår sig veta med säkerhet att sökanden inte var inskriven vid Helsingfors universitets doktorsprogram. Utlåtandet är daterat före den 24 november 2006. Detta utlåtande kontrollerades inte noggrant och den felaktiga informationen visar sig i beslutsprotokollet där tillsättande av tjänsten avgjorts. Protokollet är daterat 29 november 2006.

Nio professorer utsågs som sakkunniga och bads inlämna utlåtande om de sökande. När vi undersöker de dokument som samtliga professorer hade tillgång till hittar vi en uppställning över de fyra sökandes kvalifikationer. Uppställningen är daterad 13 november 2006, alltså innan experterna avfattade sina utlåtande. Innehållet lämnar inget tvivel på att anmälaren var ordinarie doktorand vid Helsingfors universitet när ansökningarna granskades. Där finns inte heller någon oklarhet om den sökandes övriga akademiska meriter.

Skolan anklagas ytterligare för att ha räknat som “icke aktuell” denne samma sökande som var doktorand vid Helsingfors universitet under vilken Soc&Kom sorterar. Svenska social- och kommunalhögskolan prickas för att ha tagit i beaktande två personer som inte var antagna till något post-gradualt forskningsprogram vid universitetet. Enligt högskolans eget protokoll placerades till och med en av dessa personer i reserv för forskardoktorandtjänsten.

En annan professor uppger sig i sitt utlåtande för att vara bekant med den sökandes tidigare stipendieansökningar och uppsatser. Anmälan för fram bevis för att denne professor inte rimligen eller i enlighet med Dataskyddslagen kan ha haft tillgång till uppgifter om den sökandes stipendieansökningar. Det finns, enligt bevisen, inte heller någon möjlighet för att professorn skulle kunnat ta del av forskarens arbete sedan tiden före forskningsprojektet påbörjades.

… Läs mer om denna nyhet

http://sweden.indymedia.org eller t.ex.

http://www.indymedia.no/node/3766

UNDERSÖKANDE JOURNALISTIK

SVENSKFINLAND GRANSKAS FRÅN OCH MED 2008

Denna blog utgör en ny början, ett nytt fenomen i Svenskfinland. Från och med nu finns det ett öga på beslutsfattarna och myndigheterna i Finland, och i synnerhet i Svenskfinland. Från och med idag existerar det en kraft som strävar efter att ge medborgarna information och verktyg så att de kan söka upprättelse när myndigheter och beslutsfattare har gjort bort sig. De finländska medierna brukar utropa sig till folkets försvarare. Tyvärr, så är detta lite väl ambitiöst för en journalistkår vars majestetiska ego överträffas endast av behovet att sälja tidningar eller få upp tittarsiffrorna så långt det går. Också medierna och journalisterna kan och bör utsättas för ”Uppdrag granskning” och här sker det, som läsarna kommer att se.

Bästa läsare! Uppfatta inte denna blog som auktoriteten om korruptionen i Svenskfinland, utan läs de få nyheter som dyker upp här då och då och ta med er någonting härifrån som ger er möjligheten att själva titta under glansytan i Finland och på annat håll. Svenskfinland Granskas 2008 är också första bloggen som ger tips om hur sakta men säkert bygga upp en kritisk syn på massmedierna samt hur man såsmåningom kan avvänja sig som ”konsument” av massmediernas undermåliga innehåll, utan att måste för den skull förbli utan viktig samhällsinformation.

Sommaren börjar med ett granskningsuppdrag om undermåliga rutiner hos Svenska social- och kommunalhögskolan (min alma mater) vad gäller tillsättande av forskartjänster. Ett fall där professorer författat och inlämnat falska utlåtande har gått vidare till myndigheterna. Svenska social- och kommunalhögskolan är sedan 2007 JK-anmäld. De finlandssvenska medierna har valt att dölja denna nyhet för allmänheten. Men i kommande reportage kommer vi att undersöka vad det är som ingår i JK-anmälan och att granska den diskussion som ägt rum bakom kulisserna hos Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Finska notisbyrån. Under vanliga förhållanden kan man anmäla en tidning som brutit mot journalisternas (i mångt och mycket självskrivna och implementerade) etiska regler till Opinionsnämnden för massmedier. Men på Svenskfinland granskas 2008 kommer ni, läsarna, att få avgöra en anmälan mot Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Finska notisbyrån.

Senare på sommaren kommer vi att granska stipendiefondernas praxis för inhämtande av utlåtande om sökande samt fondernas nuvarande praxis att bevara känsliga uppgifter om stipendieansökningar och -sökande hos privata bolag där tillgången till uppgifterna och dataskyddsregler är mycket oklara. Vem får läsa uppgifter om dig, om dina stipendier och om dina projekt? Vilket ansvar har ett privat aktiebolag som Datalink Oy inför dataskyddsnämnden och inför de människor vars uppgifter ingår i dessa omfattande register? Vi kommer att tala med Datasekretessnämnden i Finland om lagligheten hos detta system som utnyttjas av Foundationweb och om hur sökande kan skydda sig mot missbruk av sina uppgifter eller mot falska utlåtande om sina meriter och projekt.

I regel blir det ett reportage per månad. Största delen av Svenskfinland granskas 2008 består av diskussion. Vi har en sträng policy vad gäller personattack. Har man något vettigt att säga så använder man sig av argumentationens konst. Här sysslar vi med ideernas konkurrens. Höjda röster, smutskastning och sensationsmakeri hör inte hemma här. De hör hemma i vad vi kallar för fellaheenkulturen. Vi hoppas Svenskfinland granskas 2008 startar en ny trend i Finland och sätter strålkastaren i högre grad på Huvfudstadsbladets, Vasabladets och Finska notisbyråns journalister. Vi hoppas att Svenskfinland granskas 2008 hjälper läsarna att frigöra sig från massmediernas grepp. Vi lovar att hålla oss till höga journalistiska standard vad gäller den information som vi erbjuder våra läsare.

Våra journalister är medlemmar i yrkesföreningar i Kanada och Finland och därmed underkastade journalistikens etiska regler. Men framförallt är de skyldiga att se till att information som andra medier döljer når fram till läsarna!

Denna sommar granskas Svenskfinland!